På en dag som denna, för många år sedan, lämnade oss ledaren som formade den palestinska revolutionens själ och omdefinierade innebörden av uthållighet, stolthet och värdighet... Kroppen lämnade oss, men själen finns kvar i varje sten i Palestinas land, och i varje hjärta som fortfarande tror att frihet är en rättighet som endast kan erövras genom uthållighet och fasthet.

Yassir Arafat, som bar Palestinas namn till alla forum och hissade dess flagga över talarstolarna, var inte bara en politisk ledare; han var en symbol för årtionden av kamp och en fader till varje frihetskämpe som drömde om ett fritt hemland.

Han var närvarande på fältet såväl som inom diplomatin, i skyddsrummen såväl som på konferenserna.
Han kombinerade olivkvisten och geväret, drömmen och verkligheten, tron på fred och vidhäftningen till sanningen som inte föråldras.

Abu Ammar trodde att det palestinska folkets vilja inte skulle brytas, oavsett hur intensiva konspirationerna var, att nationell enhet är den skyddande skölden och att oenighet inte får släcka gnistan i kampen för Jerusalem, den eviga huvudstaden i staten Palestina.

Vi minns honom idag för att säga:
Att hedra hans minne sker inte bara med ord, utan genom att hålla fast vid den väg han stakade ut – vägen av ståndaktighet, fast hållande vid principerna och tron på enighet i blod och öde.
Du som levde bland ditt folk som en symbol för fosterlandet, och som gick bort medan du drömde om att hissa den palestinska flaggan över Jerusalems murar… Vi lovar att hålla oss kvar på vägen tills din dröm går i uppfyllelse och frihetens gryning gryr över Palestinas land.

Frid vare med dig, Abu Ammar, du som aldrig har försvunnit ur minnet, och som inte har låtit ditt testamente gå förlorat i årens virrvarr.
Fred vare med den som förenade leden, bar Palestinas fana i forum och på torg och förblev trogen sitt folk ända till sista stund.
Sov lugnt, för ditt folk håller fortfarande fast vid löftet, håller fast vid drömmen och tror att segern kommer, oavsett hur lång vägen är.