Al-Qassam – Exklusivt:
”Sword of Jerusalem” – den strid som utgjorde ett avgörande genombrott i konflikten med den sionistiska fienden, och under vilken Al-Qassam-bataljonerna och det palestinska motståndet bevisade att den sionistiska avskräckningsteorin misslyckats, och visade upp motståndsrörelsens stora potential och kapacitet. Den lyckades krossa bilden av fiendens enhet och dess armé, efter att ha tryckt ner dess näsa i stoftet, för att skriva nya sidor i historien om ära och ära och staka ut en ny väg mot befrielsen.

Den sista varningen

Efter att övergreppen från ockupationsstyrkorna och bosättarna i Jerusalem och på Västbanken eskalerat, i ett försök att ta kontroll över Al-Aqsa-moskén och fördriva invånarna i stadsdelen Sheikh Jarrah från sina hem, följde Al-Qassam-brigaderna utvecklingen noga.
Den 4 maj 2021 utfärdade brigaderna den sista varningen genom stabschefen Muhammad al-Daif, ”Abu Khalid”, som löd: ”Om angreppen mot vårt folk i stadsdelen Sheikh Jarrah inte omedelbart upphör kommer vi inte att stå med händerna i kors, och fienden kommer att få betala ett högt pris.” Efter att ockupationsmakten vägrade att efterkomma motståndsrörelsens ultimatum,
klockan sex på kvällen måndagen den 5 oktober, avfyrade al-Qassam-brigaderna en kraftfull raketsalva mot fiendens positioner i det ockuperade Jerusalem, vilket markerade inledningen av slaget ”Sword of Jerusalem” (Jerusalems svärd). Detta kom som en chockerande överraskning för fiendens regering, som felbedömt motståndsrörelsens ställning och tankesätt.

Sword of Jerusalem

Under 11 dagar lyckades al-Qassam-brigaderna ta kontroll över stridens förlopp genom sina order till ockupationsmakten, varav den viktigaste var att införa utegångsförbud i fiendens bosättningar och de ockuperade städerna längs hela det ockuperade Palestina, där de besköt dem med hundratals raketsalvor, vilket förödmjukade fienden inför hela världens ögon, tryckte ner hans näsa i stoftet och avslöjade förvirringen och bräckligheten i hans inre ”front”.
Den första dagen riktade al-Qassam-bataljonerna en raketattack mot fiendens positioner i det ockuperade Jerusalem, för att bekräfta att striden utbröt för Jerusalems skull, och för att därigenom sända ett budskap till fienden om att ”om ni återvänder, återvänder vi, och om ni trappar upp, trappar vi upp”, De koncentrerade och intensiva raketattackerna fortsatte och tvingade de sionistiska ockupanterna att stanna kvar i skyddsrummen under hela striden.
På stridens tredje dag lyckades bataljonerna dessutom träffa en militär jeep av typen ”Defender” tillhörande fiendens armé med en styrd raket, nära bosättningen ”Natev Ha’asra” norr om Gazaremsan. Attacken resulterade i att två soldater dödades och andra skadades. Den sista dagen av striden återvände de och träffade en soldatbuss nära basen ”Zikim” norr om Gazaremsan.
Motståndsrörelsen, med Al-Qassam-bataljonerna i spetsen, lyckades leda striden med klokhet och skicklighet, och uppnådde överlägsenhet över ockupationsmakten på alla områden. Under striden arbetade man för att etablera nya förutsättningar, varav den viktigaste är de palestinska territoriernas enhet. Ett angrepp på vilken del av Palestina som helst kommer oundvikligen att bemötas av det palestinska motståndet, och al-Qassam-brigaderna kommer att utgöra den första försvarslinjen för alla palestinska territorier och heliga platser.

Avancerade vapen

Under striden ”Svärdet av Jerusalem” tillkännagav al-Qassam-brigaderna att de tagit nya vapen i bruk, varav det mest framträdande var raketen ”al-Ayash 250”. Med denna raket riktade brigaderna in sig på Ramon-flygplatsen och störde därmed fiendens flygtrafik, samtidigt som de placerade varje punkt från norra till södra Palestina inom räckhåll för al-Qassam-raketerna.
Kassam-brigaderna presenterade även raketerna SH85 – uppkallad efter den martyrdöde befälhavaren Mohammed Abu Shamala – och raketen A120 – uppkallad efter den martyrdöde befälhavaren Raed al-Attar. Dessutom återanvände de raketerna av modellerna (Q20, M75, J80, J90) och med vilka de bombade fiendens bosättningar och militära positioner, vilket tvingade de sionistiska ockupanterna att stanna kvar i skyddsrummen under hela striden.
I en betydande utveckling tillkännagav al-Qassam-bataljonerna att självmordsdrönaren ”Shehab” tagits i bruk, och genomförde med den flera jihadistiska uppdrag under striden, däribland attacker mot ockupationens gasplattformar till havs utanför norra Gazas kust, samt mot en fabrik och militära samlingar nära Gazasektorn.
De tillkännagav även drönaren ”Al-Zawari”, med vilken de genomförde övervaknings- och rekognosceringsflygningar för att identifiera fiendens mål och positioner under striden. Den har fått sitt namn efter den martyrdöde ingenjören Muhammad Al-Zawari.

Motståndsrörelsens seger

Efter 11 dagar avslutades slaget om ”Svärdet av Jerusalem”, och klockan två på morgonen fredagen den 21 maj förklarade Gaza sin seger tack vare motståndsrörelsens styrka och folkets tapperhet, efter att ha gett fienden en hård läxa och tillfogat honom ett svidande nederlag som kommer att lämna smärtsamma spår för hans framtid.
Zionistiska politiska och militära analytiker var eniga om att ockupationsregeringen misslyckats både politiskt och militärt i striden, och riktade omfattande kritik mot armén mot bakgrund av resultaten, som avslöjade misslyckanden och brister i dess inre front. Striden resulterade i att 14 zionister dödades och hundratals skadades. Motståndsrörelsen lyckades åsamka fienden ekonomiska förluster uppskattade till 7 miljarder shekel, utöver militära förluster som översteg 1,1 miljarder shekel. Dessutom rapporterades mer än 5 300 skador av ockupanterna.
I minnet av striden fortsätter al-Qassam-brigaderna att svinga ”Jerusalems svärd” sida vid sida med vårt folks motståndare i alla delar av vårt ockuperade land till stöd för Jerusalem och al-Aqsa, och bekräftar att deras serie av svar på aggressionerna inte kommer att upphöra, och att de har tvingat fram nya förutsättningar för fienden som innebär att denna konflikt inte är knuten till en enskild händelse; utan är en öppen konflikt som sträcker sig i tid och rum över Palestinas mark fram till befrielsen, med Guds tillåtelse.