Al-Qassam – Exklusivt:
Yasser al-Namruti är en man som lever efter Koranen och vars hjärta är fyllt av dess verser, en stark man som tränat sin kropp genom idrott, en man som frekventerar moskéerna och utför hjältemodiga insatser som till och med fienden vittnar om – så till den grad att fiendens befälhavare har sagt: ”Vi respekterar denne man för vad han har gjort mot oss.”
En enastående man, han tillhör Al-Qassam-skolan och Muslimska brödraskapets skola, uppfostrad enligt profeten Muhammeds (fred vare med honom) moraliska principer, han har lärt sig Koranen och lever efter den, en hjälte som stod upp för att försvara sitt hemland och sin tro, en hjälte som vägrar annat än att dö i Guds väg, utan att någonsin överlämna sig själv eller sitt vapen.

Den uppoffrande ledaren

Den martyrdöde befälhavaren Yasser al-Namrouti, känd under smeknamnet ”Abi Mu’adh”, var en av de få som höjde jihadens fana på palestinsk mark, och en av de stora riddarna som red på motståndets hästar och tillhörde den första generationen av Al-Qassam-brigaderna. Han var den uppoffrande befälhavaren och hjälten som gav sitt liv för sitt folks och sin nations värdighet.
Han tog på sig uppgiften att organisera och bygga upp den militära grenen av rörelsen ”Hamas” så att den skulle kunna möta fienden, och uthärdade därvid alla svårigheter, samtidigt som han var beredd att offra sig för att vinna äran av att bli martyr för Guds sak – den önskan som han så ofta uttryckt sin kärlek till i de tal som han lämnat efter sig till oss.

I skuggan av moskéerna

”Abu Muaz”, som föddes tre år före Naksa i flyktinglägret Khan Yunis, var vittne till ockupanternas brottslighet och deras politik gentemot vårt folk, vilket fick honom att längta efter den dag då han skulle bli stark nog att bära vapen och bekämpa den fiende som fördrivit hans förfäder under Nakba, och förföljde dem efter nederlaget.
Liksom de hjältar som har passerat genom Palestina och hyllats av änglarna i himlen, började Abu Muazs relation till moskén redan i barndomen. Han var en av dem som gick för att utföra de fem bönerna i gemenskap, särskilt morgonbönen, i Imam al-Shafi’is moské i Khan Yunis, där hans väg inom da’wah-arbetet började. Han deltog också tillsammans med sina bröder i alla moskéns missioneringsaktiviteter och volontärarbete, liksom i idrotts- och kulturaktiviteter samt tävlingar i att memorera Koranen och profetens sunna. Därefter fortsatte han på yrkesutbildningsinstitut där han spred Hamas budskap och stödde rörelsen.

Upprorets drivkraft

Det dröjde inte länge innan ledaren Abu Muadh övergick från sitt da’wa-arbete till säkerhetsarbetet inom Hamas, i samband med upprättandet av dess säkerhetsorgan ”Majd” strax före upproret. Den dag han minns bäst var den då den martyrdöde ledaren Yahya al-Sinwar, grundaren av organisationen för jihad och mission (Majd), gav honom i uppdrag att bilda en säkerhetscell i lägret i Khan Yunis för att jaga förrädare. Han valdes ut för att utföra specialuppdrag mot förrädare och mot fienden.
Han greps vid flera tillfällen, men varje gång kom han ut starkare, mer orubblig och mer fast besluten att trotsa och konfrontera fienden. Erfarenheterna från säkerhetsarbetet formade hans personlighet och gjorde honom kapabel att axla ledarskapets ansvar och fullgöra dess uppgifter.
När upproret bröt ut år 1987, vilket markerade framväxten av rörelsen Hamas, framträdde Yasser al-Namrouti som en av ledarna för fältarbetet i dess inledningsskede. Han organiserade demonstrationer och marscher, ledde ungdomarna i att kasta stenar och brandbomber mot fiendens patruller samt organiserade strejker.

Kampsportskolan

Martyren Abu Muaz flög som en örn med två vingar – den ena var tron och den andra friheten – och rörde sig mellan Hamas olika avdelningar. Han arbetade inom missionsavdelningen, studentavdelningen, säkerhetsavdelningen och slutligen den militära avdelningen, som han ansåg vara den högsta graden av arbete inom den islamiska rörelsen.
Han byggde sin teori om det militära arbetet på grundsatser som han hämtade från Koranversen ”Och förbered mot dem all den styrka ni förmår”, och bland de viktigaste av dessa var vikten av att förbereda den muslimske soldaten ur ett pedagogiskt, trosmässigt och fysiskt perspektiv. I moskéerna fann han den jordmån där ungdomar med en stark tro kunde växa fram.
För den fysiska träningen grundade han något som liknade en skola för att undervisa i kampsport och friidrott, i övertygelsen att styrkan i tron, tillsammans med styrkan i armarna och vapnen, utgör den verkliga utgångspunkten för att bygga upp en generation som är kapabel att driva bort ockupanterna.

Mannen i skuggorna

Ledaren var känd för sin höga säkerhetsmedvetenhet; han var en av de första som anslöt sig till Hamas militära verksamhet år 1989 och deltog i rekryteringen av mujahidin samt i att tillhandahålla logistiskt stöd till dem. Han spelade en roll i kampen mot förrädare, i att kartlägga mål och skydda de förföljda. Tack vare sin skicklighet inom säkerhetsarbetet förblev han osynlig för ockupationsmakten, tills en av mujaheddinerna greps och under hårda förhör erkände att martyren var den som tillhandahöll stöd till de förföljda och att han ledde en av de militära grupperna. 
Fiendens myndigheter kände då besvikelse, eftersom befälhavaren Abu Muaz hade lyckats lura dem under sin fångenskap genom att hävda att han inte hade något med den militära verksamheten att göra. Omedelbart inledde fiendens styrkor och underrättelsetjänst en jakt på honom, och hans familj fick ett meddelande där han uppmanades att överlämna sig.
Så snart nyheten nådde honom, må Gud ha barmhärtighet med honom, beslutade han att inte överlämna sig och yttrade: ”Jag kommer inte att överlämna mig till ockupanterna, och jag kommer att dö tusen gånger innan de får tag på mig.” Befälhavaren Yasser al-Namrouti
föredrog den svåraste vägen, med alla dess svårigheter och konsekvenser, framför att hamna i fängelse, och sedan den 7 januari 1992 har han varit efterlyst av fiendens styrkor och levt som en jagad man i sitt eget land.

Kassams överbefälhavare

Abu Muaz fortsatte, när jakten inleddes, att leda al-Qassam-gruppen i Khan Yunis och trotsade fiendens förföljelse, tills den 17 januari 1992 då han tilldelades ansvaret för att leda martyren Izz al-Din al-Qassams bataljoner, för att inleda ett annat slags arbete och vidareutveckla den mujahidin-ideologin.
Efter att ha varit en mujahid på slagfältet började Abu Muaz leda mujahiderna och planera de speciella operationer som skakade ockupantens existens och krossade myten om ”den oövervinnliga armén”. Tack vare Allah och sedan vår martyr Abu Muaz, må Allah ha barmhärtighet med honom, kunde de nödvändiga resurserna tillhandahållas mujahiderna. 
Han, må Allah ha barmhärtighet med honom, övervakade personligen vapeninköpen och förberedelserna av gömställen, och trots svårigheterna med ockupantens förföljelse brukade Abu Muadh träffa medlemmarna i mujahidin-cellerna och diskutera de militära handlingsplanerna med dem för att säkerställa ett kreativt och innovativt genomförande.

Al-Namrouti och befälhavaren Muhammad al-Daif

Abu Muadh började med skicklighet och noggrannhet att utvidga den militära verksamheten och införlivade nya mujahidin i bataljonerna. Han var också noga med att stärka den militära organisationen med organisatorisk kompetens, Han arbetade tillsammans med sin trogna kamrat, den martyrdöde befälhavaren Muhammad al-Dhaif – efter att denne frigivits från fängelset där han suttit fängslad på grund av sin verksamhet inom Mujahidiin al-Filastin, den dåvarande militära grenen av Palestinska brödraskapet – för att organisera den militära grenens verksamhet så att den kunde fortsätta sin jihadistiska bana. Han är än i dag överbefälhavare för al-Qassam-bataljonerna.
Sedan han övertog ansvaret för organisationen har Abu Muaz inte känt till annat än att arbeta med största möjliga hängivenhet, lojalitet och mod för sitt folks och sin nations sak. Från det ögonblick han tog över ledningen för de segrande bataljonerna började han omedelbart planera många specifika anfallsoperationer mot den sionistiska fienden.
Trots att han lämnade sitt hem och sin familj var han en tålmodig och uthållig ledare vars beslutsamhet aldrig vacklade. Han utarbetade planen för attacken mot den sionistiska polisstationen i Gaza, liksom operationen vid Carlo-fabriken nära Nahal Oz, där två sionistiska soldater dödades, och han planerade även operationen för att döda ockupanten Cohen nära Beit Lahia.
Det tillskrivs befälhavaren al-Namrouti att han var den förste som organiserade ledningarna för al-Qassam-bataljonernas grupper, vilka sträckte sig längs hela Gazaremsans provinser, där de militära grupperna höll kontakt via flera kommunikationslinjer genom ”döda punkten”, Efter att han tillträtt sin befattning bildade han en ledningsstruktur för att övervaka den militära verksamheten, vilket resulterade i ett välkänt ledarskap – även om det var förföljt – som verkade under komplexa säkerhetsförhållanden.

Grundandet av medieskolan

Martyren Abu Muaz anses vara den första av Al-Qassams ledare som ägnade uppmärksamhet åt den mediala aspekten. Han höll ett mobiliserande tal där han sporrade sitt folk, särskilt ungdomarna, Han lade också grunden till Al-Qassams medieskola genom sin keffieh, som efter honom bars av den martyrdöde ledaren Imad Aql och den martyrdöde överbefälhavaren Muhammad al-Daif. Än i dag bär den militära talesmannen den vid varje tal eller presskonferens han framträder vid för att förmedla Al-Qassam-brigadernas budskap till allmänheten.
Han lade också grunden för kännetecknen hos al-Qassams mediematerial, där de viktigaste är noggrannhet i informationen, hänsyn till säkerhetsaspekterna, att tillskriva Gud äran för varje framgång som uppnås under operationerna samt att stärka nationens och folkets förtroende för motståndet som den enda vägen till landets befrielse.

Och paradisen vindar blåste

Abu Muaz förblev en jagad fiende och överbefälhavare för Al-Qassam-brigaderna fram till sitt martyrskap den 15 juli 1992, den natten då en stor styrka av fiendens soldater ryckte fram för att möta denne befälhavare, som inte bar på annat än en djup tro på sin Gud och sedan på sin sak, samt en liten mängd vapen och utrustning.
Då införde fiendens soldater en total belägring av hela stadsdelen Al-Zaytoun, varefter de samlade ihop män och kvinnor på skolgårdarna i stadsdelen och inledde en noggrann genomsökning av husen i jakt på den befälhavare som hade ingjutit skräck i deras hjärtan.
Befälhavaren Abu Muadh uppmärksammade vad som pågick omkring honom, grävde ner sig på sin position, grep sitt vapen med höger hand, tryckte Koranen mot sitt hjärta och satt och väntade på det avgörande ögonblicket då han skulle överraska ockupanterna. och när fiendens underrättelsetjänst misslyckades med att nå honom och ockupanterna insåg att ett nytt nederlag skulle drabba deras led, tog de då till högtalare i hopp om att svaga hans beslutsamhet och få honom att överlämna sig, men den fria och rena själen nöjer sig inte med annat än att vara i närheten av Herrarnas Herre, som är bättre och ädlare än någon annan närhet.
Så snart ockupanten avslutat genomsökningen och var på väg att dra sig tillbaka, tyngd av besvikelsens börda, kom befälhavaren som gömt sig i sin lya, Abu Mu’adh, fram ur sitt gömställe och utmanade ockupationsstyrkorna och drabbade samman med dem med sin pistol på nära håll, tills han blev martyr och hans själ flödade till den Högste för att förenas med själarna hos dem som gått före honom i himlen.
Fienden nöjde sig inte med att döda mujahiden Abu Muadh, utan vanärade hans rena kropp genom att avfyra hundratals skott mot honom och därefter hålla kvar hans kropp i över sju dagar, innan de överlämnade den till hans familj och anhöriga, som begravde honom.
Så gick Abu Mu’adh, den fromme och asketiske, som bevarade Guds bok och ständigt reciterade dess verser, bort. Hans storslagna livshistoria fortsätter att stärka de stridande och lysa upp vägen för tusentals stridande som följt i hans spår och vandrat på hans väg. Vi ses i paradisets trädgårdar.