I dag höll Palestinska folkets befrielsefront en begravningsceremoni för den store revolutionären och internationalisten Kozo Okamoto (Ahmed al-Yabani) i en storslagen nationell och folklig begravningsprocession som startade vid al-Khashoggi-moskén i den libanesiska huvudstaden Beirut och slutade vid de palestinska revolutionens martyrers viloplats, där han begravdes vid sidan av ledare och aktivister från den palestinska revolutionen, i en scen som förkroppsligade lojaliteten mot en aktivist som gjorde Palestina till sitt livs sak och som ägnade sitt liv åt att försvara frihet och rättvisa ända till sina sista dagar.

Begravningsceremonin präglades av ett brett deltagande från palestinier, libaneser och araber, med ledningen för Folkets front för Palestinas befrielse i spetsen, tillsammans med representanter för de palestinska fraktionerna, libanesiska nationella krafter och partier samt politiska, nationella, sociala, kulturella och pedagogiska personligheter, samt en stor folkmassa bestående av palestinier och libaneser, liksom den avlidnes vänner och anhängare, som kommit för att ta farväl av en av de främsta symbolerna för den internationella kampen för den palestinska saken.

I spetsen för begravningsprocessionen gick en grupp som bar kransar och bilder av den avlidne, följd av scoutgrupper och musikkårer samt en grupp som bar palestinska flaggor och Folkets befrielsefrontens baner, mitt bland en stor folkmassa som uttryckte den plats som Kazuo Okamoto intog i det palestinska, nationella och internationella medvetandet, samt sin uppskattning för en kamp som inte betraktade Palestina som en tillfällig solidaritetsfråga, utan som en humanitär och politisk kamp som han valde att ägna sitt liv åt att försvara.

Kamrat Marwan Abdel Aal, medlem av den politiska ledningen för Folkets front för Palestinas befrielse, höll ett tal på frontens vägnar, där han betonade att Kazuo Okamoto inte var en främling i Palestina, utan av egen fri vilja blev en av dess söner när han valde att stå på folkets sida i kampen mot ockupationen och gjorde försvaret av rättvisa och frihet till en existentiell fråga som inte begränsas av geografi eller nationalitet.

Abdel Aal påpekade att den avlidne förkroppsligade den sanna innebörden av revolutionär internationalism, efter att ha kommit från den yttersta östra delen av världen med minnena av ett folk som upplevt krigets fasor, för att i Palestina finna mänsklighetens kamp mot orättvisa och kolonialism. Han betonade att hans tillhörighet till Palestina var en tillhörighet till en ståndpunkt och en princip, och att han bevisade att rättvisa kan vara ett hemland och att frihet kan vara en identitet.

I frontens tal redogjordes för milstolpar i den avlidnes kamp, som skrev in sitt namn i den palestinska revolutionens historia genom sitt deltagande i det episka slaget vid Lods flygplats 1972 – en av de mest framträdande hjältedåden i historien om konflikten med ockupationsmakten – innan han tillbringade tretton år i ockupationsmakternas fängelser, mestadels i isoleringscell, där han utsattes för de hårdaste formerna av förtryck och misshandel, utan att hans vilja bröts eller att han backade från sina övertygelser, fram till hans frigivning i ett fångutbyte 1985.

Abdel Aal betonade att Okamoto efter sin frigivning fortsatte sin kamp trogen det löfte han avgett till Palestina, och att Libanon – som tog emot honom och beviljade honom politisk asyl – blev hans sista hemvist, där han levde bland sina kamrater och nära och kära, fast vid sina principer, och förblev en symbol för trohet och den internationella kampen fram till sin bortgång.

Fronten riktade också en hyllning till alla som följde den avlidne på hans långa kamp, till dem som bidrog till hans befrielse ur fångenskap, till Libanon som tog emot honom och vägrade att överlämna honom till ockupationsmakten, samt till alla som tog hand om honom under hans sista år, samt till hans kamrater, vänner, journalister och intellektuella som bevarat hans närvaro i det nationella och revolutionära minnet.

I slutet av frontens tal riktade kamrat Abdel Aal en gripande avskedshälsning till den avlidne internationella kämpen och bekräftade att Kazuo Okamoto idag lämnar oss med sinne i ro efter att ha fullgjort det löfte han gav till Palestina, samtidigt som han uppmanade honom att ”hälsa på martyrerna och alla som bar samma dröm”, samtidigt som han nämnde namnen på de ledare och kämpar som gått före honom på revolutionens väg, i spetsen för den vise George Habash, Abu Ali Mustafa, Ghassan Kanafani, Abu Maher al-Yamani, Nidal, Samih, Abu Khalil, Rabhi Haddad och ”al-Khal”, samt den internationella revolutionären Che Guevara, för att understryka enheten i den kamp som förenade aktivister och internationalister i samma skyttegrav till försvar för frihet och rättvisa.

Fronten bekräftade att budskapet som den avlidne revolutionären förmedlar till sina martyrkamrater är att Palestina fortfarande gör motstånd, att de trogna fortfarande håller fast vid testamentet, och att namnet Kozo Okamoto kommer att förbli levande så länge det finns en sak i denna värld som heter Palestina, och förnyade sitt löfte att fortsätta på martyrernas och kämparnas väg, och att hålla fast vid värderingarna i den internationella kampen mot imperialismen och sionismen.

Fronten betonade att Kozu Okamotos bortgång inte innebär slutet på en enastående kampaktivists liv, utan snarare lägger till ett nytt kapitel i den globala kampens historia för frihet, och bekräftar att Palestina kommer att förbli kapabelt att samla världens fria människor kring sig, och att arvet efter de kampaktivister som förde dess sak kommer att förbli levande i folkens medvetande.

Begravningsceremonin avslutades vid de palestinska revolutionens martyrers viloplats med att Folkfrontens ledning tog emot kondoleanser från de sörjande, som tog farväl av den store internationella kämpen i en stund där känslor av sorg blandades med stolthet och vördnad, och bekräftade att namnet Kozo Okamoto kommer att förbli odödligt i minnet av den palestinska revolutionen och den internationella rörelsen, som en av de främsta symbolerna för lojalitet mot Palestina och en av de kämpar som bevisade att Palestina aldrig varit en fråga för ett enda folk, utan en fråga för alla fria människor och revolutionärer i världen.

Bifogat följer den fullständiga texten till frontens tal, som hölls av kamraten Marwan Abdel Aal, medlem av frontens politiska byrå:

Frid vare med dig, Kozo…

Frid vare med dig, kamrat.

I dag står vi framför dig, inte för att ta farväl av en främling, utan för att ta farväl av en av oss. På uppdrag av dina kamrater, dina vänner och dina beundrare, på uppdrag av de fria och alla som kände dig eller kände till din historia, säger vi till dig:

Tack… Du har bevisat att man kan vara palestinier inte genom födseln, utan genom att göra det till sin sak med ett kort beslut, och för att du har visat att människan i slutändan är en sak, som kan göra rättvisan till sitt hem och friheten till sin identitet.

Och som en tunisisk poet skrev:

Okamoto

Jag älskar dig, Okamoto

Jag älskar dig, min broder i mänskligheten

och du är inte min bror i tron

och du läser inte Koranen

och du tillhör inte ”det bästa folket som har skapats för mänskligheten”

Alla kronor har fallit!…

Romarnas hjältar har dött

Och Greklands hjältar har dött

Alla hjältar har dött...

Och människan finns fortfarande kvar

Okamoto...

Du kom från Japan, från den yttersta öst, med minnena från ett folk som upplevt krigets fasor, och i Palestina fann du ett sår som liknar hela mänsklighetens sår. Du frågade aldrig: Vad binder mig till detta land? Utan du frågade: Var står sanningen? Och när du fick svaret tvekade du inte att göra Palestina till din livsväg.

Du levde som en kämpe

Du levde som en kämpe, som fånge, som förföljd och som flykting, men du förblev fri. Fängelserna kunde inte knäcka din övertygelse, och exilen kunde inte släcka din tro. Du trodde att motståndet inte är gränser som ritas på kartor, utan gränser som ritas av samvetet, och därför förblev du internationalist till slutet, med Palestina i ditt hjärta precis som du bär Japan i ditt minne.

Kozu…

Folk älskade dig för att du var enkel som de stora, ödmjuk som de vise, tystlåten som den som vet att handlingar talar högre än ord. Du strävade inte efter ära, du sökte inte berömmelse, utan levde trogen det löfte du gav dig själv och svek det inte ens i ditt sista andetag.

Och idag, när du lämnar oss, kan vi inte annat än att återgälda en del av din godhet, och även återgälda alla dem som stod vid din sida, för trohet fullbordas endast genom trohet mot de trogna.

Tack till alla som bidrog till att befria dig från fångenskapen, och till alla som vägrade att lämna dig ensam inför ditt öde.

Och tack till Libanon, som tog emot dig och gav dig asyl, och vägrade att överlämna dig till dina fiender; det blev ditt sista hem, precis som det alltid har varit ett hem för motståndare och fria människor.

Tack till varje läkare och sjuksköterska, till alla som skaffade fram medicin åt dig, till alla som bar din sjukdoms börda, som såg till att du hade det bekvämt och som gjorde dina sista år mer värdiga och trygga.

Och en hyllning till din tysta och okända skugga, som bevarade testamentet och höll förtroendet med sällsynt kärlek, och sedan till alla kamrater som fullföljde kampen efter honom, som aldrig övergav dig och stod vid din sida ända till sista stund.

Tack till dina vänner, till journalisterna, författarna och intellektuella som har hållit din närvaro levande i minnet och påmint generationerna om att solidariteten med Palestina aldrig varit en slogan, utan ett helt liv som levdes av män som du.

Min kamrat…

Din bortgång är inte slutet på berättelsen, utan början på den i minnet – och att Palestina har varit och fortfarande är i stånd att samla världens fria människor kring sig, och att motståndet är en mänsklig värdering.

Frid vare med dig, Kozo…

Och det vackraste vi kan säga till dig idag är kanske: Du kämpade och stridde, du torterades och fängslades, du förföljdes och sökte asyl, men du förblev trogen, du var ärlig och du förändrades aldrig.

Gå nu med frid till dina kamrater som gått före dig. Hälsa på martyrerna och alla som bar på samma dröm; hälsa på andarna av ”Al-Khal”, Al-Hakim, Abu Ali, Ghassan, Abu Maher, Nidal, Samih, Abu Khalil, Che Guevara och Rabhi Haddad, kära Kozu. Och säg till dem att Palestina fortfarande gör motstånd, att de trogna fortfarande håller fast vid testamentet, och att namnet Kozo Okamoto kommer att bestå så länge det finns en sak i denna värld som heter Palestina.

Farväl, kamrat…

Ära åt dig, och ära åt alla som trodde på det som låg bortom fienden överallt, och att motståndet… är gränslöst.

Klicka här för att se bilder från begravningen ⬇️