Måla en bild... Måla ett barn med ett ansikte av gryning och ögon som inte har lärt sig att känna rädsla... Måla en liten penna i hans händer och låt honom måla en himmel som inte skyms av moln och en fågel som inte känner till buren. Måla en man... som går mot sin morgondag och inte tittar särskilt mycket bakåt. På hans axlar vilar årens trötthet, och i hans hjärta finns ett fönster som står öppet mot ett hemland. Måla en kvinna... av jasmin och ljus, som öppnar ett fönster för gryningen och lämnar en kyss och doften av bröd på sitt barns vagga. Måla ett hus... med en dörr som inte stängs för dem som återvänder, en tröskel som känner till namnen på dess invånare och ett olivträd som slår rot djupt, som om det säger till jorden: Jag är här... ingen vind kan rycka upp mig. Rita en väg... som går ända till slutet utan hinder, och utan en hand som letar i förbipasserandes fickor efter deras drömmar. Måla ett hemland... inte så som kartorna målar det, och inte så som en främling ser det från ett flygplansfönster; måla det så som en mor som väntar på sin son ser det, och så som en gammal man bevarar det i en gammal nyckel, och så som det bor i hjärtat på ett ännu ofött barn. Och sedan... måla verkligheten. Måla ett barn som har vuxit upp i förtid och letar efter sin leksak bland rasmassorna... Måla en mamma som döljer sina tårar så att hennes barn inte ska bli rädd. Måla en man som bär på det som återstår av sitt hem och går vidare... Måla askan, men ge den inte den sista platsen på tavlan. Placera en blomma mellan två stenar. Och en penna i barnets hand. Och i mannens hand en nyckel. Och på kvinnans fönster ett ljus. Måla sedan ett träd som växer fram ur hjärtat av rasmassorna... Låt dess rötter tränga igenom stenen och låt dess grenar sträcka sig uppåt... Askan ska inte vara ett öde. Måla drömmen och fly inte från verkligheten... Måla verkligheten och begrav inte drömmen. Rita avståndet mellan vad vi är och vad vi vill vara... och börja sedan radera det som inte liknar en människa: radera rädslan, radera bojorna, radera muren som skiljer hjärta från hjärta... och rita om. Måla ett barn som föds för morgondagen, inte för kriget. Måla en kvinna som sjunger och inte gömmer sina tårar. Måla en man som återvänder hem med bröd och en blomma i handen... Måla ett hemland vars invånare inte behöver en nyckel för att återvända till det. Måla en frihet som inte liknar kaos, en fred som inte liknar kapitulation och en rättvisa som inte lämnar någon förtryckt person kvar att vänta. Sedan... lägg pennan åt sidan. Betrakta målningen... Om du tycker att något saknas i den, leta inte efter det bland färgerna. Leta efter det hos människan. Och om du ser ett litet fönster genom vilket ljuset tränger in... stäng det inte. Låt det vara öppet. Kanske var drömmen vi målade inte en dröm... utan en bild av morgondagen som är på väg mot oss. Måla en tavla... För varje vacker verklighet var en gång en dröm som någon vågade måla. Dr Abdul Rahim Jamous 2026-08-09