"Pessimisten ser inget annat av livet än dess skugga."
Men Gaza, trots allt det har genomgått, kan fortfarande se ljuset bakom skuggan och leta efter ett fönster i en mur full av bråte.
Tre år av krig, förstörelse, rädsla, förlust och chock har satt djupa spår i Gazas folks själar. Hela generationer har upplevt saker som inget barn borde behöva känna till, och familjer har förlorat sina nära och kära, sina hem och sin trygghet. Trots detta fortsätter människorna i Gaza att försöka leva vidare, att le, att utbilda sina barn och att hålla fast vid livet trots dess grymhet.
Och här börjar vårt verkliga ansvar:
Vi behöver inte bara återuppbygga hus, skolor och sjukhus, utan vi behöver också återuppbygga människan inifrån; att återställa det förtroende som har skakats av trauman, att återuppliva känslan av trygghet, att återinföra kärleken i relationerna, att främja samarbete och att tända hoppets gnista i människors hjärtan.
Ett samhälle som har kommit ut ur smärtan behöver mer än materiell hjälp; det behöver ett vänligt ord, en hand som sträcks ut till det och någon som säger till det: Framtiden är fortfarande möjlig.
Det farligaste som krig lämnar efter sig är inte bara rasmassorna, utan den inre rösten som säger till människan: Ingenting kommer att förändras.
Här måste vi alla arbeta för att ändra detta budskap.
Vi vill ingjuta i våra barn, ungdomar och familjer tron på att morgondagen kan bli bättre, att människan kan resa sig efter ett fall och att en svår upplevelse inte ska bli en livstidsdom över framtiden.
Förtroende betyder inte att förneka smärtan, utan att säga:
Ja, vi har lidit... men vi är inte färdiga. Ja, vi har förlorat mycket... men vi har fortfarande förmågan att bygga upp. Ja, vägen är lång... men vi kan börja.
Förtroende betyder inte att förneka smärtan, utan att säga: Ja, vi har lidit... men vi är inte färdiga. Ja, vi har förlorat mycket... men vi har fortfarande förmågan att bygga upp. Ja, vägen är lång... men vi kan börja.
Kärlek är inte en lyx: I samhällen som har utmattats av kriser blir kärlek ett grundläggande mänskligt behov.
Vi behöver återuppbygga en kultur där vi bryr oss om varandra, visar omtanke, tolerans, stöttar familjen, respekterar barns känslor och lyssnar på ungdomar. Vi behöver en skola där barnet känner sig älskat och tryggt, en lärare som ser eleven som en människa innan han ser honom som ett nummer i betygsboken, en familj som ger sina barn trygghet före råd och en samhälle som inte lämnar en person ensam inför sin smärta. En person som känner sig älskad kan återfå sin styrka.
Samarbete... Gazas kommande styrka: Kriser har visat att samhällen inte lyfter enbart genom individuella insatser. Gaza behöver att skolan, familjen, universitetet, hälso- och sjukvårdsinstitutionen, civilsamhället, media och vetenskapliga institutioner står enade, och att arbetet övergår från att vara en reaktion på krisen till ett nationellt och humanitärt projekt för att bygga upp människan och samhället. Samarbete innebär att vi söker efter det som förenar oss, inte det som skiljer oss åt. Och att fråga: Vad kan vi göra tillsammans?
Istället för att fråga: Vad kan var och en av oss göra på egen hand?
Hopp är inte ett ord... det är ett livsprojekt
Verkligt hopp är inte att säga till människor: Sörj inte.
Den som har förlorat sitt hem har rätt att sörja, den som har förlorat en älskad har rätt att gråta, och ett barn som har upplevt rädsla har rätt att känna rädsla. Men det är vårt ansvar att säga till dem:
Sörj, men förlora inte framtiden. Gråt, men låt inte smärtan stjäla era drömmar. Ni är trötta, men ni har fortfarande tillräckligt med styrka för att börja om.
Vi behöver inte ett falskt hopp, utan ett realistiskt hopp som omvandlas till handling; till utbildning, återuppbyggnad, vetenskaplig forskning, psykologisk vård, egenmakt för ungdomar, stöd till barn och projekt som öppnar dörrarna till framtiden. Gaza förtjänar en ny gryning
Vi kanske inte kan radera det som har hänt. Och vi kan inte vrida tillbaka tiden. Men vi kan bestämma vad vi ska göra med de spår som det förflutna har lämnat i oss.
Vi kan omvandla smärta till medvetenhet, förlust till styrka, erfarenhet till kunskap, ruiner till en ny början, rädsla till mod, splittring till samarbete och förtvivlan till ett livsprojekt.
Gaza behöver inte bara någon som bygger dess stenar; det behöver någon som bygger människan i det. Den verkliga återuppbyggnaden av Gaza börjar när vi återställer Gazaborna självförtroende, deras förtroende för sina medmänniskor, sitt samhälle och sin framtid. Och när barnet lär sig att se en fågel på himlen, inte ett flygplan, och i morgondagen en skola, inte ett skyddsrum, och i framtiden ett universitet, inte ett tält, och i livet en möjlighet, inte bara överlevnad... först då har vi börjat den verkliga återuppbyggnaden.
Låt oss idag så frön av tillit, kärlek, samarbete och hopp...
För Gaza, som har uthärdat all denna smärta, förtjänar att se en ny gryning. Och eftersom pessimisten kanske bara ser livets skugga, är vår uppgift att hjälpa Gazas invånare att se det ljus som står bakom den skuggan. Gryningen gryr inte för att natten var kort... utan för att den, hur lång den än är, inte kan hindra morgonen från att komma.