Det som hände i Gaza idag kan enligt min åsikt inte skiljas från det som hände igår i den politiska processen rörande fredsrådet och den amerikanska planen. Medan samtalen handlade om avväpning av Gaza och inrättande av mekanismer för att genomföra den, var det viktigaste budskapet från denna process att Israel skulle behålla det som landet kallar sin "rätt till självförsvar", vilket i praktiken innebär att de israeliska militära operationerna inte har avslutats parallellt med samtalen om fred. Jared Kushner betonade att Washington inte kommer att begränsa Israels rätt till självförsvar, i en tid då planen främst fokuserar på att avväpna Hamas.

Därför verkar det som hände idag, med israeliska angrepp i Gaza och martyrer och sårade, inklusive offer i hamnområdet, vara den praktiska översättningen av vad som sades igår. Så snart Israel anser att det finns ett "hot" mot dess säkerhet, kan det använda våld, mord och bombningar under rubriken självförsvar, medan Gaza i gengäld uppmanas att lägga ner sina vapen.

Här ligger faran med den ekvation som man vill införa.

Vilken slags fred är det som börjar med att beröva den ena parten dess förmåga att försvara sig, medan den andra parten får behålla sin fulla militära kapacitet och den rätt som den själv definierar att använda våld?

Fredsrådet kan enligt min åsikt inte längre gömma sig bakom allmänna uttalanden om att få slut på kriget och om återuppbyggnad. Det som tillkännagavs igår, och det som hände på marken idag, ställer rådet inför ett verkligt test av dess trovärdighet.

Om rådet har kommit överens om en formel där avväpning av Gaza är en bindande väg, medan Israel fortfarande har frihet att agera militärt när det säger att dess säkerhet hotas, har rådet därmed inte lagt grunden för fred, utan har lagt grunden för att hantera konflikten enligt en obalanserad maktbalans.

Det allvarligaste är att detta inte bara är en tolkning av vad som kan hända i framtiden; snarare har händelserna börjat ge indikationer på det. Samtidigt som Fredsrådet meddelade att det samordnar med Israel och Hamas för att utarbeta mekanismer för avväpning, fortsatte de israeliska anfallen och nya palestinier dödades.

Här blir frågan ännu mer angelägen: Är Fredsrådets uppgift enbart att se till att Gaza inte utgör ett hot mot Israel, eller är dess uppgift också att se till att Israel inte fortsätter att döda palestinier under samma förevändning?

Enligt min åsikt innebär det att ignorera den andra frågan att rådet ser på frågan med bara ett öga. Ett öga som ser palestinska vapen som det grundläggande problemet, men som inte ser den israeliska makten när den övergår till bombningar, mord och angrepp på civila.

Detta är den grundläggande bristen.

Fred kan inte vara avväpning av den ena parten, samtidigt som den andra parten kan använda våld när den vill och enligt vilken definition den än ger begreppet "hot". Om det inte finns tydliga och bindande garantier för att stoppa attentaten och riktade attacker, kommer avväpning inte nödvändigtvis att leda till ett slut på kriget, utan kan snarare göra Gaza mer sårbart för israelisk militär makt.

Därför anser jag att de länder som deltar i fredsrådet idag måste inta en tydlig och seriös ståndpunkt, inte bara göra diplomatiska uttalanden. De måste fråga sig: Stämmer det som sker verkligen överens med rådets uttalade mål, eller har rådet börjat avvika mot att ordna Gazas säkerhet på ett sätt som tjänar den israeliska visionen?

Rådets trovärdighet står på spel. Om det verkliga målet är att få ett slut på palestiniernas lidande, krävs det inte bara en tidsplan för avväpning, utan även samtidiga och bindande garantier för att stoppa dödandet, attentaten och de militära operationerna.

Att kräva att Gaza ska avväpna sig, medan Israel förblir den starkare parten med störst förmåga att använda våld, är inte en balanserad fredsekvation.

Det är i grunden en formel för att hantera konflikten från en position av styrka.

Därför bör det som hände idag inte tolkas som en isolerad händelse, utan som ett test av det som man kom överens om eller enades om igår. Om avtalet har öppnat vägen för Israel att fortsätta sina operationer under rubriken självförsvar, skulle "Fredsrådet" ha bidragit, direkt eller indirekt, till att skapa en miljö som tillåter att dödandet fortsätter i stället för att avslutas.

Därför är den fråga som bör ställas idag inte bara: När kommer Gaza att avväpnas?

Utan den viktigaste frågan är: Vem kommer att hindra Israel från att använda sin makt efter att Gaza har avväpnats?

Om det inte finns något tydligt och bindande svar kommer talet om fred att förbli enbart en rubrik, medan kriget fortsätter med nya medel.

Författare och politisk forskare