Återupplivandet av "Palestinska författarförbundet", både i dess libanesiska avdelning och i dess övriga avdelningar, har alltid varit en dröm i medvetandet hos dem som arbetar inom skrivande, journalistik, litteratur och andra områden av intellektuell verksamhet och kreativitet. Denna dröm har förblivit närvarande i samvetet hos generationer som har trott att förekomsten av en inkluderande professionell och nationell ram som representerar dem, förkroppsligar deras ambitioner och bevarar deras kulturella budskap, utgör en nationell nödvändighet som inte är mindre viktig än andra palestinska institutioner.
I deras ögon var unionen inte bara en professionell ram, utan den var, och är fortfarande, ett hem för skapare, ett utrymme för dialog, interaktion och kreativitet, en plattform för att försvara åsikts- och yttrandefriheten, och en inkubator för intellektuell och kulturell produktion som speglar det palestinska folkets identitet, förkroppsligar dess erfarenhet och kamp, bevarar dess nationella berättelse och uttrycker dess nationella ambitioner. Kanske förklarar denna status, tillsammans med den roll som unionen historiskt har spelat i det palestinska kulturlivet, en viktig aspekt av det breda välkomnande som mötte de ansträngningar som syftade till att återuppliva arbetet i unionens libanesiska gren, och återaktivera dess roll och närvaro i den palestinska kulturscenen i Libanon.
Under årtionden stötte dock denna dröm på en rad historiska, politiska och organisatoriska faktorer som hindrade den från att förvandlas till en hållbar institutionell verklighet. De förändringar som den palestinska frågan har genomgått, och de exceptionella omständigheter och successiva utmaningar som följde, tillsammans med den interna splittring som kastade sin skugga över olika nationella institutioner, bidrog till att hindra ansträngningarna att återuppbygga unionen och återställa dess roll.
Trots de upprepade initiativen från palestinska författare, journalister och intellektuella, varav några har lett till djupgående dialoger och avancerade organisatoriska åtgärder, har dessa försök varje gång stött på hinder på grund av olika visioner, brist på samförstånd eller objektiva omständigheter som har förhindrat deras fullbordande. Idén om återupplivande förblir därför närvarande i det palestinska kulturella medvetandet utan att hitta sin väg till en institutionell verklighet som kan bestå.
Trots detta har de palestinska intellektuella och mediearbetarnas övertygelse om vikten av att återställa förbundets naturliga roll inte vacklat. Förbundet är hemmet för författare, litteraturkännare och journalister, och plattformen som stärker enheten i den palestinska kulturkroppen, befäster dess professionella självständighet, tar hand om skapare, försvarar deras rättigheter och öppnar horisonter för samarbete och kulturellt utbyte mellan dem.
Dialoger om återförening... och början på avspänningen
Dialogerna mellan ett antal palestinska författare och litteraturkritiker i Libanon, och mellan generalsekretariaten för Förbundet för palestinska författare och litteraturkritiker i Ramallah och Damaskus, utgjorde en viktig vändpunkt i processen för att återställa förbundets enhet. Dessa möten öppnade realistiska möjligheter för en eventuell förening av de två förbunden, vilket banar väg för en omfattande process för att återuppliva förbundets filialer på olika platser där det palestinska folket finns, särskilt filialen i Libanon, som under de senaste åren har lidit av stagnation och nedgång i sin organisatoriska och kulturella verksamhet.
Dessa dialoger baserades på en fast övertygelse om att enheten i den palestinska kulturkroppen utgör en av pelarna i det nationella projektet, och att enandet av unionen representerar en nödvändig ingång för att återställa dess historiska roll i tjänst för palestinsk kultur, vårda skapare och stärka deras närvaro i olika arabiska och internationella kulturforum.
Mot bakgrund av detta positiva klimat var värd för Palestinas ambassad i Libanon en rad möten och sammankomster som samlade författare, litteraturutövare och intellektuella från olika intellektuella och organisatoriska inriktningar. Dessa möten präglades av en anda av nationellt ansvar och en strävan att prioritera det kulturella och nationella intresset framför alla andra överväganden. Diskussionen under dessa möten inriktades på att lägga de praktiska grunderna för att återaktivera unionens avdelning, genom att anta transparenta mekanismer för medlemskap, utöka medlemsbasen och involvera olika palestinska litterära och kulturella krafter i processen för institutionell återuppbyggnad.
Dessa möten ledde till bildandet av en förberedande kommitté som bestod av en grupp författare och litterära personer som är kända för sin kompetens och sitt engagemang för att göra detta initiativ framgångsrikt, utan hänsyn till personliga intressen eller snäva allianser. Kommittén har fastställt sitt huvudmål att slutföra medlemskapsprocessen i så stor utsträckning som möjligt, som en förberedelse för att hålla generalförsamlingen för den libanesiska avdelningen på ett demokratiskt och konsensusinriktat sätt, vilket återspeglar den palestinska kulturkretsens verkliga vilja.
Under de kommande två dagarna förväntas generalkonferensen utgöra en viktig milstolpe i processen att återuppbygga unionen och återställa dess ställning som den övergripande kulturella referensen för palestinska skapare i Libanon, vilket gör det möjligt för den att återuppta sin roll i att främja den litterära rörelsen, vitalisera kulturlivet och lansera initiativ som stärker närvaron av palestinsk litteratur och kultur i Libanon och i det arabiska kulturområdet.
Stöd från generalsekretariatet... En konkret gestaltning av viljan till enande
De nuvarande ansträngningarna skiljer sig från tidigare försök genom att de bygger på en tydlig organisatorisk vilja och har direkt stöd från generalsekretariatet för Palestinska författar- och litteraturförbundet i Palestina, under ledning av generalsekreterare Murad Al-Sudani, och med stöd av medlemmarna i generalsekretariatet som ägnat särskild uppmärksamhet åt projektet att återförena förbundet och återuppliva dess filialer, baserat på deras övertygelse om att enheten i den palestinska kulturinstitutionen utgör en grundläggande pelare för att stärka det nationella projektet.
Detta stöd omsattes i praktiken under generalsekretariatets delegations besök i Libanon, där den höll en rad omfattande möten med författare, litteraturfolk och kulturella aktörer, under vilka den bekräftade sin beredskap att ge olika former av stöd för att lyckas med återuppbyggnaden av den libanesiska filialen, fram till dess generalkonferens, med tanke på att framgången för detta experiment är ett framsteg på vägen mot att återställa unionens enhet och stärka dess nationella och kulturella närvaro.
Uppgiften att återuppbygga "Det palestinska förbundet för författare och litteratur – Libanon-avdelningen" bör betraktas som ett överordnat nationellt och kulturellt intresse, som inte tillhör någon specifik grupp eller strömning, utan berör alla palestinska kreatörer, oavsett deras intellektuella ståndpunkter och tillhörigheter. Det kulturella hemmet är inte fullständigt förrän det har en mångfald av röster, och det kan inte fullgöra sitt uppdrag om det inte förblir öppet för alla kreatörer utan diskriminering eller utestängning.
Därför är det nödvändigt att neutralisera processen för återuppbyggnad av unionen från politiska spänningar. Kulturinstitutioner förlorar sitt budskap när de blir en förlängning av politiska konflikter, eller en arena för att göra upp räkenskaperna, eftersom detta skingrar förtroendet, begränsar kreativitetsfriheten och hindrar institutionen från att öppna sig för alla kulturella krafter. Att skapa intrycket av att unionen är föremål för politiska kalkyler skulle också väcka oro och tvekan hos många författare och författarinnor, och försvaga deltagandet i återuppbyggnadsprocessen, vilket kan tömma projektet på dess nationella och kulturella innehåll och hota dess chanser att lyckas redan från början.
Därför kräver framgången för detta initiativ ett allmänt samförstånd om att förbundet är en oberoende nationell kulturinstitution, och att kriteriet för medlemskap och deltagande i dess ledarskap är kompetens, litterärt skapande och engagemang för dess kulturella uppdrag, oberoende av politiska eller organisatoriska överväganden. Det kräver också att man skapar ett klimat av förtroende, öppenhet och ömsesidig respekt, som försäkrar alla författare och litterära skribenter om att förbundet kommer att vara ett hem för alla, en fri plattform för dialog och kreativitet, och en inkubator för all palestinsk kulturell energi. Därför är förbundets oberoende inte bara ett organisatoriskt krav, utan det är också den grundläggande förutsättningen för att återställa dess status och roll, och göra det möjligt för det att bidra till att tjäna den palestinska nationella kulturen, stärka de intellektuellas enhet och befästa värderingarna partnerskap och pluralism, vilka utgör grunden för varje inkluderande nationellt projekt.
Kultur... grundstenen i det nationella projektet
Kultur är inte en intellektuell lyx som utövas vid sidan av det nationella projektet, utan det är en av dess centrala arenor, på grund av den roll den spelar i att forma medvetandet, skydda identiteten och bevara den palestinska berättelsen inför försök att utplåna och förvränga den. När den nationella identiteten utsätts för försök att utplånas blir dikten, romanen, novellen, studien, boken, forskningen och dokumentationen verktyg för kulturellt motstånd och bevarande av minnet. När klyftorna vidgas blir kulturen ett område för dialog, tillnärmning och återuppbyggnad av det gemensamma. Och när den nya generationen känner sig främmande för sin historia och identitet blir författarens och intellektuellens uppgift ännu viktigare för att överföra kunskap, erfarenhet och minne till denna generation på ett nytt språk som är nära dem.
Om politiken utkämpa sina strider på förhandlings- och konfrontationsarenorna, så utkämpa kulturen sin strid på den mänskliga arenan, där övertygelser formas, värdena frihet och tillhörighet slår rot och hoppet återges över generationer. Detta ansvar blir dubbelt så viktigt i denna fas, där kampen om den historiska berättelsen intar en framträdande plats, och den nationella identiteten blir en av de mest framträdande frågorna i denna kamp, vilket ålägger författare, litterära skribenter och intellektuella ett stort ansvar för att skydda det palestinska minnet, stärka medvetenheten om identiteten och befästa den nationella berättelsen i generationernas medvetande.
Därför är det ansvar som åligger författare, litteratörer, intellektuella, konstnärer och alla andra som arbetar inom områdena intellektuell verksamhet och kreativitet ett nationellt och historiskt ansvar som inte är mindre viktigt än något annat ansvar. Den sanna skaparen nöjer sig inte med att dokumentera fakta eller beskriva kriser, utan bidrar till att bygga medvetenhet, forma framtiden och befästa en kultur av dialog och partnerskap. Framför allt är han en enhetsbudbärare som förenar och inte splittrar, bygger broar och inte river dem, och försvarar värdena pluralism och ömsesidig respekt som grunden för varje inkluderande nationellt projekt.
Det som sker idag är inte bara ett steg som syftar till att aktivera en professionell institution, utan också ett återupprättande av ett efterlängtat nationellt kulturhus och en återupplivning av en roll som har funnits närvarande i de palestinska skaparnas medvetande. Samtidigt är det en möjlighet att återupprätta den palestinska intellektuelle som en partner i kampen för nationell befrielse, en väktare av identiteten och en röst för den palestinska berättelsen inför försök att förvränga och utplåna den.
Följaktligen är ansvaret för nästa union att arbeta i en kollektiv anda, prioritera det nationella kulturella intresset och utveckla ett tydligt och ambitiöst program som återställer unionens roll och status. Sammanfattningsvis uppmanas den palestinska kulturen idag, mer än någonsin, att vara ett enande rum för palestinierna, att förbli trogen minnet och identiteten och samtidigt vara öppen för framtiden.
I en tid då politiken kan skilja sig åt och där det finns många olika ståndpunkter och tolkningar, förblir kulturen kapabel att säga att det finns ett hemland, ett land, ett minne, en identitet och ett gemensamt utrymme som rymmer alla. Detta är den uppgift som bör stå i centrum för nästa förbunds arbete, och det är också det förtroende som författare, litteraturforskare och intellektuella bär gentemot sitt folk, dess historia och framtid.
Kulturen har varit, och kommer att förbli, en av pelarna i det palestinska nationella projektet, och det fria ordet har alltid varit den första vägen till frihet. När intellektuella lyckas förena sin nationella institution kommer de att ha sänt ett budskap om hopp till sitt folk och dess ledare, nämligen att enighet inte är en paroll som man lyfter fram, utan en praxis som man antar, och att kulturen, precis som den alltid har varit, har förmågan att gå före politiken när det gäller att forma framtiden, skapa medvetenhet, skydda identiteten och bygga broar mellan medborgarna i ett och samma land.