Den 6 september öppnade skolorna sina dörrar igen, och eleverna återvände till sina platser i början av ett nytt läsår i Syrien. De återvände med sina väskor och böcker, och med samma frågor som följer med varje års början: Kommer året att bli bättre? Kommer böcker och tillbehör att finnas tillgängliga? Kommer klasserna att vara lämpliga? Kan skolan ge eleven det han verkligen behöver för att lära sig och fortsätta sin väg?
För den palestinska eleven är utbildning under flyktingförhållanden inte bara en lektion som slutar i slutet av skoldagen, utan snarare ett av de viktigaste områdena som skyddar barnet och öppnar framtidens väg för det, särskilt mot bakgrund av de svåra ekonomiska förhållanden som ett stort antal palestinska familjer i Syrien lever under.
Därför bör skolårets början inte vara slutet på samtalet, utan dess början. Den fråga som bör kvarstå under hela året är vad UNRWA kommer att göra för att den palestinska eleven ska få en utbildning som är värdig honom?
UNRWA måste först och främst betrakta utbildning som ett av sina huvudansvar, och inte som en tjänst som varje år kan påverkas av storleken på den tillgängliga finansieringen. Det är sant att byrån står inför en finanskris, men det är också sant att den palestinska studenten inte ska betala priset för denna kris.
Eleven har inget att göra med det ekonomiska underskottet, och inte heller med givarna. Allt han vet är att han vill gå in i sin skola, hitta en lärare i sin klass, en bok i sina händer, en bra plats, en ren och säker skola, och få lika möjligheter som andra att lära sig. Detta är hans mest grundläggande rättigheter.
Därför bör det som krävs av UNRWA under det nya läsåret börja med de grundläggande sakerna som kan verka enkla, men som betyder mycket för eleven och hans familj.
Vi vill ha skolor som verkligen är redo att ta emot elever, inte bara öppna sina dörrar. Vi vill ha ett verkligt underhåll av byggnader och faciliteter, rent vatten, fungerande toaletter, kontinuerlig hygien, uppvärmning på vintern och en säker och hälsosam skolmiljö.
Vi vill också ta itu med problemet med överfulla klassrum. I ett klassrum där ett stort antal elever sitter är det svårt för läraren att följa varje elev, och det är svårt för eleven att utöva sin rätt att få förklaringar, ställa frågor och delta. Utbildning handlar inte bara om att eleven är i klassrummet; det viktiga är vad som händer i det.
Detsamma gäller för lärare.
Vi kan inte kräva goda utbildningsresultat utan att ta hänsyn till läraren. Läraren behöver stabilitet, lämpliga arbetsförhållanden, utbildning och kvalificering, och ett tillräckligt antal kollegor så att bördan av personalbrist inte blir en extra börda för honom och eleverna.
Det är inte logiskt att tala om utveckling av utbildningen samtidigt som vi hanterar personalbristen genom att öka arbetsbelastningen eller nöja oss med tillfälliga lösningar.
Det finns en annan aspekt som inte är mindre viktig, nämligen skolmaterial. Många palestinska familjer idag räknar varje lira de spenderar. Böcker, anteckningsböcker, skrivmaterial, kläder, transport och andra elevbehov har blivit en verklig börda för familjen.
Därför är allt stöd som UNRWA ger på detta område varken en lyx eller en förmån, utan ett direkt bidrag till att skydda barnets rätt till utbildning och till att förhindra att ekonomiska omständigheter tvingar barnet att lämna skolan.
För palestinier är skolan också en plats för att bevara minnet. En elev som bor i flyktingläger måste känna till sitt folks historia, förstå innebörden av flyktingskap, veta att hans närvaro i Syrien är resultatet av en olöst fråga och att rätten att återvända inte bara är en fras som vi upprepar vid olika tillfällen.
Detta innebär att eleven ska få en verklig kunskap om sitt folks historia, dess sak och dess rättigheter, och lära sig att tänka, kritisera och forska, samt ha de vetenskapliga verktyg som hjälper honom eller henne att bygga sin framtid.
Därför bör diskussionen om UNRWA:s ekonomiska kris inte alltid sluta med nedskärningar av tjänsterna.
Det internationella samfundet och givarländerna har ett tydligt ansvar. Det räcker inte att varje år höra om brist på finansiering, och sedan påbörja processen med att leta efter poster som kan skäras ned. Det som krävs är att säkerställa en hållbar finansiering som gör det möjligt för UNRWA att fullgöra sina skyldigheter och skydda sina grundläggande tjänster från en politik av gradvis urholkning.
Särskilt i Syrien, där UNRWA fortfarande spelar en viktig roll i de palestinska flyktingarnas liv, måste bevarandet och utvecklingen av utbildningen stå högst på dagordningen.
Vi begär inte det omöjliga av UNRWA.
Vi vill ha en säker skola, en stabil lärare, ett lämpligt klassrum, tillgängliga läroböcker, tillräckligt med skolmaterial, vatten och sanitära tjänster, psykologiskt och socialt stöd samt en verklig uppföljning av elever som riskerar att hoppa av skolan.
Vi vill att eleven ska börja sitt läsår med en känsla av att det finns någon som bryr sig om hans framtid, inte att han ska börja det med att höra om nya nedskärningar som kan drabba honom senare.
Det nya skolåret har redan börjat och eleverna har återvänt till sina skolor. Men årets framgång kommer inte att mätas genom bilden av den första dagen, eller genom antalet skolor som öppnat sina dörrar.
Det kommer att mätas utifrån vad eleven kommer att finna i dessa skolor efter en månad, efter sex månader och i slutet av året.
Utbildningskommittén / Ashad Syrien