Israel närmar sig en av de mest känsliga perioderna: stora judiska högtider, följt några veckor senare av valet. Mellan dem står Västbanken på en het platta, mitt i upptrappningen av bosättningar, bosättarnas attacker och säkerhetsspänningar. Här uppstår frågan: Står vi inför en naturlig säkerhetsupptrappning, eller håller Västbanken gradvis på att bli ett kort i den israeliska valkampen?

Ekvationen verkar vara tydlig: ju högre spänningsnivån är på Västbanken, desto viktigare blir "säkerhetsretoriken" i det israeliska samhället. Det är precis vad högerpartierna behöver, som tävlar om den mest extrema publiken och försöker bevisa att ingen kan konfrontera palestinierna och bosättningen med större kraft än de gör.

Men allvaret i den nuvarande fasen ligger i att de judiska högtiderna närmar sig. Denna period är mycket känslig ur religiös och säkerhetsmässig synvinkel, särskilt i Jerusalem, vid al-Aqsa-moskén och i Gamla stan, och varje friktion eller säkerhetsincident kan utvecklas till en omfattande våg av konfrontationer på Västbanken.
Problemet är att upptrappningen inte nödvändigtvis kräver ett centralt beslut för att sätta regionen i brand. Det räcker med en ackumulering av provokationer, bosättarattacker, intrång, palestinska operationer och militära åtgärder för att starta en svårkontrollerad kedjereaktion. Då blir frågan inte: Vem började? Snarare: Vem kommer att dra politisk nytta av resultatet?

Det är här valen kommer in i bilden.
Den israeliska högern kan omvandla varje våg av våld till ett valbudskap: "Vi står inför ett säkerhetshot, och vi är de enda som kan konfrontera det." Å andra sidan kan upptrappningen användas för att marginalisera alla diskussioner om en politisk lösning, en palestinsk stat eller en omprövning av bosättningspolitiken.
Detta betyder inte att allt som händer på Västbanken är en del av en förutbestämd valplan. Bosättningen är ett befintligt politiskt och ideologiskt projekt, och säkerhetsspänningen har djupa rötter. Men valet kan göra vissa krafter mer benägna att utnyttja dessa frågor, eller höja tonen i retoriken och agerandet, för att uppnå politiska vinster.
Det allvarligaste är att Västbanken kan hamna i en ond cirkel: en upptrappning leder till en reaktion, reaktionen leder till en militär operation, operationen skapar mer ilska, och sedan förvandlas hela scenariot till valmaterial. Under högtiderna kan denna cirkel snabbt utvidgas till att omfatta Jerusalem och al-Aqsa-moskén.
Därför är de kommande veckorna inte bara en övergående säkerhetsfas. Det är ett verkligt test: Kan Israel förhindra att Västbanken exploderar, eller kommer vissa politiska krafter att se upptrappningen som en valmöjlighet?
Den farligaste ekvationen är att antändningen av Västbanken är ett kortsiktigt mål, medan dess konsekvenser är långsiktiga. Valen är över, men de fakta som påtvingas på marken kan bestå i flera år.