Tayseer Khaled

Valet till Palestinska nationalrådet, planerat till november 2026, väcker omfattande diskussioner om dess tröga start. Detta råd är det palestinska folkets parlament både inom och utanför Palestina. Tidigare bildades rådet på ett acceptabelt sätt, den första tredjedelen bestod av företrädare för PLO:s fraktioner, som valdes bland de valda ledarna för dessa fraktioner, den andra tredjedelen bestod av företrädare för folkliga organisationer och fackföreningar, som utgjorde en solid bas för PLO och en av hävstängerna i dess nationella kamp, och den tredje tredjedelen bestod av oberoende nationella personligheter, som hade en erkänd nationell roll i den palestinska allmänna opinionen, tillsammans med organisationens högsta militära råd, som inkluderade alla palestinska fraktioner.
Denna sammansättning av det Palestinska nationella rådet var den som kom närmast att representera det palestinska folket i dess nationella parlament på ett konsensusinriktat sätt och, ännu viktigare, på ett sätt som var acceptabelt för den palestinska allmänna opinionen. Rådet hade en erkänd roll innan det med tiden överväldigades av ett antal som gjorde det till det näst största "parlamentet" efter "Kinas nationella folkkongress", vilket förvandlade det till en institution som var oförmögen att fullgöra sin roll som det högsta parlamentet och den högsta lagstiftande myndigheten för det palestinska folket, var de än befinner sig, både inom och utanför Palestina.
Nu står vi inför en nationell och konstitutionell rättighet som återger den palestinska medborgaren, både hemma och utomlands, hans rätt till demokratisk utövning inom ramen för nationell konsensus och konsensusdemokrati, och återställer hans förtroende för sina nationella och konstitutionella institutioner efter år av deras frånvaro och avsaknad. Vi är ett litet folk och har inget värdefullare styrkeelement än vår nationella enhet inför existentiella utmaningar som inte längre är dolda för någon.
Det nationella rådet måste bildas genom en dubbel process: val som vi hoppas kommer att vara fria, demokratiska och rättvisa till lagstiftningsrådet, och en nationell konsensusformel som kompletterar valen och tillsammans producerar ett högre parlament och en högre politisk och lagstiftande institution, under vars paraply alla arbetar, långt ifrån ensamhet och ensamrätt till det nationella beslutet, och långt ifrån förvrängda begrepp om fredlig maktöverlåtelse under ockupationsmyndigheten.
Här står vi inför provet, särskilt när det gäller valet av ledamöter till det nationella rådet, inte bara utomlands utan också när det gäller att komplettera dess medlemskap inom landet, efter att antalet ledamöter i det lagstiftande rådet minskade från 200 till 132. Lösningarna här måste vara mycket kreativa och godtagbara för den palestinska allmänna opinionen. Början hittills är inte uppmuntrande, särskilt när det gäller antagandet av de så kallade "valkretserna", som bildas utan acceptabla kriterier. Ingen vet hur dessa "valkollegier" bildas, vare sig i ett antal arabländer eller i utländska länder i Europa och i Nord- och Sydamerika. Det finns många reaktioner som uttrycker att dessa "valkretser" avviker från de nationella konsensusformlerna och från erkännandet av de palestinska diasporainstitutionerna och deras olika ramverk som grenar till PLO och som bärare av dess politik och nationella kamp. Att kringgå erkännandet av de palestinska diasporainstitutionerna och deras olika ramverk (såsom diasporaförbund, kvinnoförbund, läkarföreningar, organisationer för försvar av fångar och andra, liksom affärsmän) och återgå till dem i bildandet av dessa "valkretsar" är ett recept på misslyckande, och att behandla dem som en förlängning av makten är ett annat recept på misslyckande. Dessa ramverk, oavsett deras olika färger och formationer, är i de länder där de är etablerade, organisationer i det civila samhället vars självständighet måste respekteras och förhållandet till dem måste upprätthållas, precis som vi brukade behandla de palestinska folkliga förbunden.
Ett sista ord om valet till lagstiftande råd och debatten om nödvändigheten av att hålla det vid den fastställda tidpunkten. En sådan debatt är ytterst skadlig. Ja, dessa val står inför svåra utmaningar, men att stadigt gå mot dem, trots utmaningarna, banar väg för att omvandla dem till en nationell kamp och en demokratisk erfarenhet som framtvingar sig själv som en rättighet genom vilken det palestinska folket utövar sin rätt till suveränitet över sitt oberoende nationella beslut.