Sanningen är att Trump är helt fejk, och mer som en robot, och hans närvaro som ledare för en supermakt av Amerikas storlek är ett av underverken i den tid vi lever i. Han komponerar kartor över världen och dess historia efter sin personliga smak, och allt han inte gillar ändrar han namnet på, inte bara i Amerika och dess geografiska omgivning, och på samma sätt som han ändrade namnet på Mexikanska golfen och namnet på den kanadensiska Ontariosjön, och hans återkomst nyligen för att ändra namnet på Hormuzsundet tusentals mil från sitt kontor i Vita huset, och betrakta det som "Trumpsundet", på en gång, och utan att bry sig om någonting i världens historia och geografi, Inte heller i internationell rätt. Det verkar som om hans tidigare publicering av en AI-genererad karta över Hormuzsundet och inskrivningen av orden "Nytt amerikanskt territorium" inte längre tilltalar honom. Han är fast besluten att införliva sundet i sitt personliga fastighetsimperium och personligen ge sundet sitt ärorika namn. Detta var en tidigare infall som han har valt att återvända till, kanske för att skapa ett kommersiellt bevis och ett varumärke registrerat i hans namn, vilket stöder hans nästan dagliga upprepade påståenden om att sundet är helt öppet för sjöfart och att fartyg och tankfartyg rör sig som vanligt, med välsignelse av hans höga order till sina flottor, som garanterar passage för den som vill passera.

Trump verkar vara vilsen mellan råden från sin försvarsminister Pete Hegseth och råden från sin finansminister Scott Bessent, mellan att genomföra ett förödande slag mot den iranska kärnanläggningen Natanz eller att välja en blockad och ekonomisk strypning av Iran.

I katt-och-rått-leken mellan Trump och den iranska regimen svarade general Mohsen Rezaei, sekreterare för Irans nationella säkerhetsråd, och avfärdade Trumps uttalanden helt och hållet. Han tillkännagav sedan Irans avsikt att införa en förbjuden zon som omfattar hela sundet och utanför det, med början vid den amerikanska sjöblockadlinjen, och att skjuta och avfyra missiler mot alla fartyg som bryter mot det iranska förbudet, samt att utveckla iranska missiler avsedda att beskjuta amerikanska jagare. Iran hade slutligen gått in i en tävling med Trump om att beskjuta tankfartyg mot tankfartyg, och amerikanska styrkor genomförde attacker mot iranska tankfartyg i hamnen på ön Kharg. Trump gick till ytterligheter med sina AI-genererade fantasier på sin personliga webbplats "Truth Social" till det yttersta, och han avbildade hela ön Khark som en eldklump från helvetet, och skrev på bilden "Farväl Khark". Iran hade för första gången svarat på de amerikanska marinens fartyg och beslagtagit en amerikansk obemannad båt, vilket general Rezaei beskrev som ett eldprov för en ny iransk missil. Andra iranska ledare har tidigare framfört hot i samma anda, vilket bekräftats av kretsar inom Islamiska revolutionsgardet, den iranska armén och högkvarteret Khatam al-Anbiya, kanske som en bekräftelse på uttalandena från Mohammad Baqer Qalibaf, talman i Islamiska rådskongressen och Irans chefsförhandlare, Han är – liksom Rezaei – en av de äldsta ledarna i revolutionsgardet, och de alla pekar på Irans avsikt att bryta den amerikanska sjöblockaden med väpnat våld, vilket är populärt bland den iranska allmänheten. Detta uttrycktes i en cirkulerande video av en iransk officer som begär tillstånd att utföra en självmordsattack för att spränga amerikanska krigsfartyg som belägrar Irans hamnar, som hämnd för martyrerna i Minab-primärskolan och martyrerna i bröllopsceremonin i Kohstak-området i staden Serek i provinsen Hormozgan. Dessa civila martyrer – tillsammans med tusentals andra – föll offer för kontinuerliga amerikanska bombningar under ett krig som närmar sig slutet av sina sju månader. Vad det helt enkelt betyder är att Trump fortsätter med sina hot och sina grova föreställningar, samtidigt som han inte verkar vara beredd att snabbt omsätta dem i praktiken på slagfältet. Han verkar vara vilsen och förvirrad mellan råden från sin försvarsminister Pete Hegseth och råden från sin finansminister Scott Bessent, mellan att genomföra ett förödande slag mot den iranska kärnanläggningen Rasht-e-Afaqs toppmöte, eller att välja en blockad och ekonomisk kvävning av Iran, mellan prioriteringen att öppna Hormuzsundet eller att återigen störta det iranska regimet, mellan att avvisa alla nya förhandlingar med Iran eller att vänta på en iransk kapitulation som accepterar alla amerikanska villkor, och så vidare med motsägelsefulla val som är situationellt motstridiga, kanske i väntan på de kommande mellanårsvalen i början av november nästa år.
Med tanke på Trumps tveksamhet verkar Iran vara på väg att välja en upptrappning och ställa Trump inför två alternativ, som båda är värre för honom. Antingen att acceptera ett återinförande av samförståndsavtalet med alla dess villkor, eller att återgå till väpnade sammanstötningar, vilket skulle öka Trumps besvärliga situation inom USA, utplåna effekten av hans muntliga försäkringar om stabiliteten i oljeflödet och dess derivat genom Hormuzsundet, höja oljepriserna mitt under en pågående krigssituation, och oundvikligen öka priserna på bensin och diesel inom USA, samt öka sannolikheten för att Trumps falang inom det republikanska partiet förlorar sina chanser att behålla en knapp majoritet i de båda kamrarna i kongressen.
I Trumps nuvarande förvirring, och hans oförmåga att fastställa en bättre riktning som han kan känna sig bekväm med och som ger önskade resultat, samt hans oförmåga att leverera en övertygande militär seger till sin publik, eller att besluta sig för att dra sig tillbaka och avsluta hela kriget, vilket allt fler röster inom Pentagon och den amerikanska underrättelsetjänsten förespråkar, utnyttjar Iran detta för att spela på Trumps nerver och få honom att begå ännu större misstag. Samtidigt verkar Iran inte befinna sig i en position där de riskerar att förlora. De har anpassat sig till ett utdraget krig och vill att det ska fortsätta ännu längre, och de blandar skickligt krav på förhandlingar med krav på krig. Iran kommer inte att förlora mer i något val, och lugnet på fronterna är inte till dess fördel, och spänningsatmosfären gynnar dess regim, som stöds av ett brett folkligt stöd, medan Trump förlorar genom att tappa poäng, och stödet för hans förlorade krig minskar bland den amerikanska allmänna opinionen, och han låtsas offentligt att hans republikanska parti kommer att uppnå en jordskredsseger i valet i november, medan sanningen är att han ser ut som en mus som är livrädd för ett förestående nederlag i valet, vilket kan placera honom, tillsammans med hans familjs korruption, i en lagstiftande åtalabox, och förvandla honom till en lama anka under resten av hans andra presidentperiod.
Med Trumps uppenbara förvirring kan han återigen lyssna på önskemålen från den illvillige Benjamin Netanyahu, premiärminister för ockupationsentiteten, som försöker undkomma ödet att förlora i sitt val, som ligger närmare Trumps lagstiftande val. Hans intressen strider mot Trumps lugnande på den iranska fronten, och han tenderar att starta krig från Gaza till Libanon, och kanske till Iran igen, och återuppta sin favoritmelodi om möjligheten att störta den iranska regimen, trots det bittra misslyckandet som Amerika och Israel har stött på i att uppnå det önskade målet. De störtade inte regimen, de störtade inte dess kärnvapenprogram, inte heller programmet för tillverkning av missiler och drönare, och Netanyahu vill vinna bilden av hjälten som skyddar ockupationsentiteten som förstör sina fiender, och det ligger i hans intresse att återigen involvera Trump i jakten på illusionen att störta den iranska regimen, särskilt eftersom språket om att störta regimen åter har återvänt till propagandan från Trump och hans assistenter, och det är inte uteslutet att Trump återigen kommer att involveras i att lyda Netanyahu, men utan minsta förtroende för möjligheten att den iranska regimen kommer att falla genom krig, oavsett hur omfattande det är, även om priset är en förödande bombning av all iransk civil infrastruktur.
Den som provar det redan beprövade har ett fördärvat förstånd, som ordspråket säger, och Trumps förstånd har varit fördärvat sedan länge. Det kan inte uteslutas att han återvänder till tonen om att utplåna Iran och begrava den persiska civilisationen. Trump lider av en obotlig besatthet, och det räcker med att han nyligen publicerade en absurd karta på sin egen webbplats, Truth Social, som inkluderar USA, Kanada, Mexiko, Grönland, Island, Centralamerika och Karibien, alla täckta av den amerikanska flaggan, med namnet Amerikas förenta stater över hela jordens yta, och med borttagandet av namnen på alla andra länder som ingår i Trumps karta.
Det kan vara det iranska ledarskapets tur att de står inför en motståndare med all denna besatthet och som lider av paranoid storhetsvansinne, och att de leker med hans nerver i krigen i Hormuzsundet och dess likar, som har blivit som katt-och-råtta-lekar eller Tom och Jerry i Walt Disneys arkiv, med den påtagliga skillnaden att Iran, trots sina sår och sitt lidande, verkar veta vart det är på väg och, trots sin fiendes överlägsna styrka, inser att långa utmattningsstrider är dess väg till överlevnad. Iran verkar inte ha bråttom, och inte heller verkar det vara skrämt av hotet om ekonomisk strypning eller omfattande förödande bombningar. Regimer faller inte på grund av bombningar från skyn, oavsett hur intensiva de är, och Trump vågar inte invadera Iran på landvägen, annars skulle det innebära hans omedelbara och totala nederlag, där det inte skulle hjälpa honom att färga om håret, inte ens att färga ansiktet svart, och inte heller att skapa kartor genererade av artificiell intelligens. Den senare, oavsett hur fascinerande dess lekar är, botar inte gäckandet av medfött mänskligt dumhet, och Gud har sina planer med sin skapelse.