Den demokratiska fronten för Palestinas befrielse utfärdade ett uttalande där den tillkännagav avslutningen av arbetet vid den femte årliga nationella konferensen, efter att ha godkänt de organisatoriska och politiska dokument och rapporter som lagts fram för den av den förberedande kommittén, inklusive ändringar av den demokratiska frontens interna regler och dess politiska program. Konferensen bestod av 295 medlemmar, som representerade mer än 50 000 medlemmar i den demokratiska fronten, lika fördelade mellan dess partiorganisationer och demokratiska organisationer. De är resultatet av den demokratiska process som den demokratiska frontens konferenser har bevittnat under de senaste sex månaderna, från den lägsta till den högsta nivån, i Västbanken (inklusive det ockuperade Jerusalem), Libanon, Syrien, Europa och utländska filialer, med undantag för Gazaremsan för en gångs skull på grund av säkerhetssituationen.

På det politiska planet diskuterade konferensen den allmänna situationen och utvecklingen av den palestinska frågan och drog följande slutsatser:

1) Den bekräftade att den nationella frågan befinner sig i en fas av nationell befrielse från ockupationen, bosättningarna och planen för annektering och fördrivning, vilket kräver fortsatt arbete för att få ett slut på alla former av splittring och söndring genom en omfattande nationell dialog, återställande av den interna enheten och återuppbyggnad av det palestinska politiska systemet, som har visat sig vara oförmöget att ta ansvar för den nationella frågan och de nationella rättigheterna. Den betonade också att ett omfattande motstånd med alla medel och metoder är vägen till nationell frälsning och att uppnå legitima nationella rättigheter.
2) Konferensen fördömde det hårda och samordnade angreppet som ockupationsarmén och bosättargrupperna utför mot vårt folk på Västbanken och berömde uthålligheten hos byar och städer över hela Västbanken i deras konfrontation med bosättarnas och ockupationsstyrkornas fientliga handlingar. Konferensen upprepade uppmaningen till en nationell konferens för Västbanken för att diskutera det israeliska kriget och komma överens om en kampstrategi för konfrontation under ett enat ledarskap som inkluderar alla i det omfattande motståndet, vilket ger massrörelsen politiskt skydd, verktyg för kamp och element av uthållighet.
3) Konferensen berömde vårt folks uthållighet i Gazaremsan inför aggression, blockad och deportation, och betonade att en av de viktigaste resultaten av resolution 2803 var att den stoppade folkmordskriget i Gazaremsan, trots att ockupationsarmén fortsatte att begå massakrer och mord under Fredsrådets och dess företrädare Mladenovs politik, som kännetecknas av att man använder felaktiga måttstockar för att hantera Gazaremsans frågor, så att de insisterar på att den palestinska sidan ska följa avtalets villkor, och är slappa när det gäller att tvinga den israeliska sidan att göra det, inklusive villkoren för den första fasen och förberedelserna för övergången till den andra fasen, vilket fördröjer Gazaremsans övergång till återhämtningsfasen och skapandet av förutsättningar för att starta återuppbyggnadsprojekt.
Konferensen betonade vikten av och nödvändigheten av att den nationella kommittén för förvaltning av Gazaremsan omedelbart flyttar till Gaza, att internationella stabiliseringsstyrkor sätts in, att säkerhet garanteras för invånarna i Gazaremsan och att ockupationsstyrkorna tvingas dra sig tillbaka efter att ha utvidgat sin närvaro till cirka 70 % av Gazaremsan och trängt in dess invånare till 30 % av området.
4) Konferensen tog upp den ekonomiska situationen i de ockuperade områdena och dess bräcklighet på grund av ockupationen och blockaden, stölden av clearingmedel, angreppen på jordbruks- och djurrikedomar på landsbygden och störningen av produktiva projekt. I detta sammanhang betonades behovet av att befrias från restriktionerna i Parisprotokollet om ekonomi och att lämna den gemensamma tullunionen med Israel, eftersom dessa är hindren för att befria den palestinska ekonomin från beroendet av den israeliska koloniseringen.
5) Konferensen välkomnade uppmaningen till val och betraktade den som en ingång till reformering av det politiska systemet och framsteg på vägen mot att avsluta splittringen och återställa den nationella institutionens enhet på grundval av nationellt partnerskap och demokrati.
Konferensen betonade vikten av att hålla valen i tid, särskilt parlamentsvalen, föregångna av en omfattande nationell dialog för att enas om mekanismer som garanterar frihet, integritet och öppenhet, samt erkännande av valresultaten. Den varnade för alla uppmaningar eller försök att skjuta upp eller ställa in valen, på grund av risken för att detta ska inverka negativt på det politiska systemets trovärdighet inför allmänheten och dess ansvar gentemot vårt folks intressen. Konferensen betonade att den övergripande nationella institutionen, som bygger på demokratiska, öppna, rättvisa och fria val, måste ta sitt ansvar gentemot sitt folk på Västbanken, i Jerusalem och i Gazaremsan, och sätta stopp för politiken av ensamrätt och isolering, kontroll över det politiska beslutsfattandet och prioritering av särintressen framför de överordnade nationella intressena.
I samma sammanhang betonade konferensen den palestinska befolkningens och dess samhällens absoluta rätt att välja sina representanter till det nationella rådet genom fria val, och att kringgå detta genom att tillgripa utnämning i stället för val, under förvrängda förevändningar och metoder, vilket väckte protester från de palestinska samhällena, vilket skulle försvaga det nationella rådets ställning och PLO:s ställning PLO i vårt folks och våra samhällens ögon.
6) Efter att ha hyllat våra fångars uthållighet betonade konferensen vikten av att lyfta fram deras sak inför den allmänna opinionen och fördöma de övergrepp som de utsätts för av bödlarna. Konferensen betonade vikten av att bevara deras rättigheter och deras familjers rätt till ett anständigt liv, och att inte skada deras ställning i den nationella samveten, och uppmanade till att rätta till de misstag som den palestinska myndigheten har begått på detta område.
Den uttryckte också sin högsta respekt för vårt folks martyrer och deras familjer, eftersom de betalade ett högt pris för kampen, och betonade i samma sammanhang vikten av att bevara martyrernas familjers värdighet och rättigheter, samt att bevara martyrernas plats i det nationella medvetandet.
7) Konferensen behandlade situationen för FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar i Mellanöstern (UNRWA), som den första försvarslinjen för rätten att återvända, som ett vittne till den tragedi som västvärlden och det sionistiska projektet har orsakat dem. Konferensen fördömde det amerikansk-israeliska kriget som införde blockaden mot organisationen, uttömde dess resurser, störde dess program, förlamade den och tömde den på dess innehåll. Konferensen uppmanade till en konkret roll för FN, internationella organisationer och givare, särskilt europeiska länder, för att tillhandahålla hållbar finansiering till UNRWA, bevara de politiska och sociala rättigheterna för miljontals flyktingar att leva ett anständigt liv, återvända till de hem och den egendom som de fördrevs från, bevara resolution 194 och inte ändra definitionen av flykting.
Konferensen betonade också behovet av att utveckla flyktingrörelsen för att försvara deras intressen och rättigheter, inklusive att övervaka UNRWA:s arbete, program och budgetar.
8) När det gäller Israel sa konferensen: Den fascistiska regeringen i Tel Aviv lever fortfarande under trycket av slaget "Al-Aqsa-floden", som fördjupade Israels känsla av existentiell fara, vilket fick dem att utkämpa sina nollkrig mot det palestinska folket, vare sig det var i 48-territorierna genom extremism i politiken för rasdiskriminering, eller i 67-territorierna, genom att tillgripa beslutsamhet genom att utvidga bosättningskoloniseringen, annektering och deportation, för att fullborda judaiseringen av Västbanken och Jerusalem och undergräva grunden för det palestinska nationella projektet, inklusive att hålla fast vid sin ockupation av Gazaremsan, för att upprätta staten "Stor-Israel" omgiven av "säkerhetszoner" i södra Libanon och Syrien (från Naqoura i väster till Yarmukflodens floddal i öster, via Jabal al-Sheikh).
Konferensen anser att denna politik har fördjupat Israels isolering internationellt och i arabvärlden, och till viss del placerat det i motsättning till den amerikanska politiken i regionen och dess projekt att utvidga medlemskapet i den abrahamitiska alliansen till att omfatta alla arabländer, och att lösa den palestinska frågan utanför ramen för internationella legitimitetsresolutioner och det palestinska folkets legitima nationella rättigheter till frihet, självbestämmande, självständighet och rätten att återvända.
Observera att den fullständiga texten till kommunikén från den demokratiska frontens femte allmänna nationella konferens kommer att publiceras.