Inför den 7 oktober 2023 var regionen inte på väg mot en lösning av den palestinska frågan. Den rörde sig i helt motsatt riktning, med en utvidgning av bosättningarna på Västbanken, allt fler stormningar av Al-Aqsa-moskén, ett aldrig tidigare skådat antal martyrer och skadade, tusentals fångar som levde under svåra förhållanden i fångenskap, en lång belägring som försvagade Gazaremsan och en regional utveckling som drevs av normaliseringsprojekt och integrering av ockupationen i regionen, långt ifrån någon politisk lösning som skulle ge vårt folk dess nationella rättigheter.

Mitt i denna miljö kom den ärorika operationen "Al-Aqsa-översvämningen" den 7 oktober 2023, och den islamiska motståndsrörelsen Hamas tillkännagav från operationens första dag de verkliga motiven bakom denna operation, vilka är den ökande vågen av övergrepp mot Al-Aqsa-moskén, fångarnas lidande, den fortsatta belägringen, övergreppen på Västbanken och utvidgningen av bosättningarna.

Frågan hamnar allt längre efter tåget mot normalisering

Under dessa omständigheter och det sammansatta lidande som vårt folk upplever på alla nivåer, har den palestinska frågan gradvis förlorat sin centrala plats på dagordningen för regionala relationer, särskilt efter normaliseringsavtalen som ockupationsmakten har ingått med arabstater sedan 2020. Under 2023 riktades uppmärksamheten mot intensiva amerikanska förhandlingar om en normaliseringsprocess med arabstater, ett steg som skulle ha lett till en omfattande strategisk förändring i regionen.

Samtidigt har integrationen av ockupationen i en regional ekonomisk och säkerhetsmässig struktur blivit ett uttalat mål i den amerikanska politiken, medan den palestinska vägen har förblivit fryst och seriösa politiska förhandlingar om att få ett slut på ockupationen och upprätta en palestinsk stat har uteblivit.

Operation Al-Aqsa-flooden kom för att avbryta denna väg och återföra den palestinska frågan till centrum för alla diskussioner om regionens framtid, och förändra den palestinska frågans plats i normaliseringsvågen. Den fråga som kunde kringgås i tidigare regionala projekt har återigen blivit en central del i diskussionen om framtiden för regionens relationer samt säkerhets- och politiska arrangemang.

Kriget förändrar bilden av situationen

Ockupationen svarade på operation Al-Aqsa-flooden med ett omfattande utrotningskrig mot Gazaremsan, som riktades mot allt från människor till stenar och träd och förstörde allt inom Gazaremsan. Under de första veckorna av utrotningskriget, och i takt med att bombningarna och markoperationerna intensifierades och antalet civila martyrer, förstörelse, fördrivning och svält ökade, började bilden av kriget gradvis förändras i internationella institutioner och västerländska huvudstäder.

Den 24 oktober 2023 sade FN:s generalsekreterare António Guterres inför säkerhetsrådet att han var djupt bekymrad över uppenbara brott mot internationell humanitär rätt och betonade att ockupationen inte står över lagen. Mindre än två veckor senare beskrev han Gaza som en kyrkogård för barn och sade att det som sker har gått utöver en humanitär kris och blivit en "kris för mänskligheten". I januari 2024 talade Guterres om total förstörelse i Gazaremsan och nivåer av civila dödsfall som han sade var oöverträffade under hans år som FN:s generalsekreterare.

Detta språk från FN:s högsta tjänsteman återspeglade att den palestinska frågan återigen hade kommit upp på den internationella dagordningen och visade världen hur rättvis frågan är.

Gaza vid Internationella domstolen

Förändringen blev ännu tydligare i slutet av december 2023, då Sydafrika väckte talan vid Internationella domstolen och anklagade ockupationen för att ha brutit mot konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.

Den 26 januari 2024 meddelade domstolen att vissa av de rättigheter som Sydafrika begärde skydd för enligt folkmordskonventionen var "rimliga", inklusive palestiniernas rätt i Gaza till skydd mot folkmord och därmed förknippade handlingar.

Två månader senare återkom domstolen och utfärdade ytterligare åtgärder på grund av de försämrade levnadsvillkoren och den utbredda hungersnöden, och krävde att man skulle säkerställa att livsmedel, vatten, el, bränsle och medicinska förnödenheter når Gazas befolkning i stor skala och utan hinder. Därmed fördes kriget till FN:s högsta rättsliga organ, och ockupationens handlingar i Gaza blev föremål för ett internationellt mål baserat på konventionen om folkmord.

Från Internationella domstolen till arresteringsorder

Mindre än ett år senare kom ytterligare ett internationellt rättsligt steg. Den 21 november 2024 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen (ICC) två arresteringsorder mot krigsförbrytaren Benjamin Netanyahu och hans försvarsminister Yoav Gallant. Domstolen meddelade att den ansåg dem ansvariga för krigsförbrytelsen att använda svält som ett krigsinstrument, samt för brott mot mänskligheten, inklusive mord, förföljelse och andra omänskliga handlingar, utöver ansvar kopplat till attacker riktade mot civilbefolkningen.

Oavsett de motstridiga internationella politiska ståndpunkterna gentemot domstolen och dess beslut utgjorde utfärdandet av arresteringsordrarna ett prejudikat utan motstycke för en sittande premiärminister för ockupationsregimen, och flyttade debatten om kriget till nivån för personligt straffrättsligt ansvar inför en internationell rättslig institution.

Palestina återvänder till internationella institutioner

Övergången sträckte sig från domstolarna till diplomatin. I maj 2024, och som en naturlig följd av Al-Aqsa-floden, röstade FN:s generalförsamling för en resolution som bekräftade staten Palestinas berättigande till fullt medlemskap i organisationen, efter att det amerikanska vetot hade förhindrat en rekommendation från säkerhetsrådet.

Samma månad meddelade Spanien, Norge och Irland att de officiellt erkände staten Palestina, och utvecklingen fortsatte under 2025, då Storbritannien officiellt erkände staten Palestina i september. Den brittiska regeringen kopplade sitt beslut till den försämrade situationen i Gaza, den fortsatta utvidgningen av bosättningarna och behovet av att bevara möjligheten till en palestinsk stat.

FN-mötena i september 2025 präglades av en ny våg av erkännanden, och en FN-rapport noterade att tio länder, med Frankrike i spetsen, tillkännagav sitt erkännande av staten Palestina under den särskilda högnivåkonferensen för en fredlig lösning av den palestinska frågan.

Mindre än två år efter att man talade om att den palestinska frågan hade hamnat i skuggan av regionala integrationsprojekt, återvände Palestina till centrum av generalförsamlingen, internationella domstolar och stora ministermöten. Den palestinska frågan blev återigen en fråga som fanns närvarande i besluten från västerländska regeringar som i årtionden hade undvikit att erkänna den.

Själva ockupationen inför domstolen

I juli 2024 tillförde Internationella domstolen en bredare dimension som sträcker sig bortom det pågående kriget i Gaza. I ett rådgivande yttrande om den sionistiska ockupationen av det palestinska territoriet konstaterade domstolen att den fortsatta ockupationen av det ockuperade palestinska territoriet är olaglig, och att den måste upphöra med denna närvaro så snart som möjligt och stoppa all bosättningsverksamhet. Domstolen ansåg också att politiken för bosättning, annektering och förstärkning av kontrollen över delar av det ockuperade territoriet utgör ett brott mot det palestinska folkets rätt till självbestämmande.

Således utvidgades debatten från ett utrotningskrig i Gaza till själva ursprunget till konflikten, nämligen den decennielånga ockupationen, bosättningarna och rätten till självbestämmande.

Den regionala kartan förändras

Konsekvenserna av folkmordskriget stannade inte bara inom Gazas gränser, eftersom FN:s särskilda samordnare beskrev kriget som att det spred sig till regionen, med hänvisning till utbrottet av krig i Libanon, Jemen och Irak samt det direkta kriget mellan Iran och ockupationsmakten.

Därmed blev Gazas framtid en del av de regionala säkerhetsekvationerna, och den palestinska staten blev en faktor som togs upp i efterkrigsprojekten och i de arabisk-amerikanska samtalen. Ekvationen före Al-Aqsa-översvämningen var baserad på möjligheten att bygga ett nytt Mellanöstern genom ekonomiskt samarbete, säkerhetsallianser och normalisering med ockupationen, samtidigt som den palestinska frågan hölls isolerad och marginaliserad. Men så snart översvämningen kom återfördes frågan till centrum för internationell och regional uppmärksamhet.

Från politikens periferi till dess centrum

På politisk och diplomatisk nivå har operation Al-Aqsa-flooden åstadkommit en förändring som är svår att bortse från. Den palestinska frågan, som inför operationen verkade vara instängd i den politiska processens dödläge, den accelererande bosättningsutbyggnaden och vågen av normalisering, har återvänt till centrum för internationell politik.

Gaza har blivit en fråga som behandlas av Internationella domstolen, och krigsförbrytaren och hans försvarsminister är efterlysta enligt två arresteringsorder utfärdade av Internationella brottmålsdomstolen. Cirkeln av erkännanden av staten Palestina har vidgats, och det palestinska medlemskapet och avslutandet av ockupationen har återigen kommit att stå i centrum för FN:s möten.

Således är den palestinska frågan inte längre en uppskjuten fråga som kan ignoreras. Operation Al-Aqsa-flooden har avslöjat motsägelserna i den väg som föregick den, och har återigen placerat ockupationen, bosättningarna, blockaden och rätten till självbestämmande inför världen. Den har även fått länder och internationella institutioner att ompröva sina ståndpunkter som är fientliga mot vårt folk och som har förblivit oförändrade under många år.